Banmarkeringar

Det är viktigt att markera banans gränser ordentligt och underhålla markeringarna, så att en spelare som slår ett slag på en boll nära en gräns kan avgöra om bollen är på banan eller om den är out of bounds. Klubben kan markera banans gränser på många sätt.  

• Pinnar eller målade linjer som placeras av klubben 
• Befintliga staket eller murar 
• Kanten på andra permanenta konstruktioner, som vägar eller byggnader 

Out of bounds-pinnar eller målade linjer bör vara vita.  

För att bibehålla ett håls karaktär, eller för att skydda spelare på ett angränsande hål, kan klubben införa en out of bounds gräns mellan två hål.  

Om den interna gränsen inte ansluter till andra gränser på banan, är det viktigt att markera var gränsen börjar och slutar. Exempelvis genom att två pinnar placeras sida vid sida i sidled, som anger att gränsen sträcker sig oändligt i den önskade riktningen.  

Den interna gränsen kan gälla för spelet av bara ett hål eller för fler än ett hål. Hålet eller hålen på vilka den interna out of bounds gäller och pinnarnas status vid spel på de hål där gränsen inte gäller, ska klargöras genom en lokal regel. Vanligt är att måla pinnarna vita på sidan som vetter mot det hål där gränsen gäller och svarta på sidan som vetter mot det hål där gränsen inte gäller. 

Enligt definitionen är “pliktområde” områden som innehåller vatten. Till exempel sjöar, diken, floder och dammar är pliktområden och ska markeras som sådana. 

Klubben kan även markera andra svåra områden på banan som pliktområden, exempelvis svårgenomtränglig sly eller branter där det både kan vara svårt för spelaren att ta sig fram, hitta bollen och slå den. Detta kan vara en bra strategi för att gynna speltempot.  

När spelare tar lättnad från ett pliktområde, behöver de vanligtvis känna till punkten där bollen sist skar pliktområdets gräns och om pliktområdet är markerat som rött eller gult vid den punkten. Det rekommenderas att klubben markerar pliktområdenas gränser genom att använda målade linjer och/eller pinnar så att spelare inte ska bli tveksamma. 

Linjer och pinnar som definierar gränsen för pliktområden bör placeras så nära som möjligt längs pliktområdets naturliga gränser, till exempel där marken börjar bryta av neråt för att bilda fördjupningen som innehåller vattnet.  

De flesta pliktområden bör markeras röda för att ge spelarna möjligheten att ta lättnad i sidled. Men där en del av ett håls utmaning är att slå ett slag över ett pliktområde, till exempel en bäck som korsar greenens framsida, och det finns en påtaglig möjlighet att en boll som går över bäcken skulle kunna rulla tillbaka ned i den, kan klubben överväga att markera pliktområdet som gult.  

En klubb behöver inte markera något pliktområde som gult. För enkelhetens skull kan klubben besluta att markera alla pliktområden röda.  

Klubben kan också bestämma att definiera hela eller en del av ett pliktområde som en spelförbudszon – läs mer om detta nedan. 

Det finns olika typer av onormala banförhållanden på en golfbana. Ett är oflyttbara tillverkade föremål, ett annat är mark under arbete. 

Medan oflyttbara tillverkade föremål sällan behöver markeras på något sätt, rekommenderas att områden med mark under arbete tydligt markeras av klubben. 

Det rekommenderas att klubben identifierar mark under arbete genom att använda sprayfärg, pinnar eller något annat tydligt sätt att definiera det så att det inte finns något tvivel om var gränsen för området går. 

Det finns ingen bestämd färg att använda för pinnar eller linjer för att markera mark under arbete, men vanligen används vita eller blå pinnar eller linjer. Gula och röda pinnar och linjer bör inte användas för att undvika förväxling med pliktområden.  

Det sätt som mark under arbete markeras på bör anges i de lokala reglerna.  

Definitionen av “spelförbudszon” säger att den är en del av banan där klubben vill förbjuda spel. Spelförbudszoner kan antingen vara inne i ett onormalt banförhållande eller i ett pliktområde och kan innefatta hela området eller bara en del av det.  

Några vanliga anledningar att markera spelförbudszoner är: 

• För att skydda vilt, bon eller miljökänsliga områden. 
• För att undvika skador på unga träd, blomrabatter, gräsodlingar, nytorvade områden eller andra planterade områden. 
• För att skydda spelare från fara. 
• För att bevara platser av historiskt eller kulturellt intresse. 

Klubben bör definiera gränsen för en spelförbudszon med en linje eller pinnar för att klargöra om området är inne i ett onormalt banförhållande eller i ett pliktområde. Dessutom bör linjen eller pinnarna (eller pinnarnas toppar) också identifiera att området är en spelförbudszon. 

Det finns ingen bestämd färg på pinnar och linjer som ska används för att markera spelförbudszoner, men följande rekommenderas: 

• Pliktområde spelförbudszon – röda eller gula pinnar med grön topp. 
• Onormala banförhållanden spelförbudszon – vita eller blåa pinnar med grön topp. 

En droppzon är en speciell form av lättnadsområde som klubben kan tillhandahålla. Droppzoner bör övervägas när det kan bli praktiska problem för spelare att använda de normala lättnadsalternativen enligt en regel, såsom fel green, onormala banförhållanden, pliktområden, etcetera. 

Droppzoner kan markeras på många sätt, till exempel med målade linjer på marken, plattor såsom teemarkeringar eller en pinne eller en skylt. De kan också ha vilken form som helst, till exempel en cirkel eller en fyrkant. 

Klubben bör lägga till en lokal regel som fastställer under vilka förhållanden droppzonen får användas.